Om det är någon som missat att jag bytt bogg, här finns den nu; idasolinahannajosefin.blogg.se

Dagen började stressigt därborta i Hallstammar, att färga håret och fastna vid datorn innan man ska iväg var ingen smart idé. Fick iallafall upp "lillgrädden" (Henriks nya smeknamn på Moa, jag är ju "Solina Grädden Grandin") och vi hann med tåget i tid.
Så stod Benke och väntade på perrongen och så hade vi ett möte tillsammans och så käkade vi på stan innan vi åkte mot AgeKey. Här har vi spelat Farmeville (det kommer..), träffat hans kompisar lite och så har vi varit iväg på bio en sväng! Såg nya Beck-filmen, den skiljde sig en del mot dom gamla "vanliga".

Mysigt var det iallafall, något skumt bara att i slutet av filmen viskade Henrik till mig att vi var dom enda som satt och snaskade i hela biosalongen, och det var verkligen sant. Och vi satt och snaskade oavbrutet hela filmen, haha.

Nu blir det snart att se klart nya Wallander filmen, den är verkligen spännande.. Och så ska det bli himmelskt skönt att sova, jag är dötrött!

Glöm inte bort min lilla "bloppis", bara 2/14 saker sålda än och snart lägger jag upp allting på Tradera och gör ett försök där =)

Sitter med blondering i håret nu, ska försöka jämna ut nyanserna i håret. Mitt underhår är nästan mörkt orange medans på vissa ställen är det ljusblont. Det tar lite tid innan man får det snyggt med hemmablekning, men det går ju faktiskt.
Lillgrisen ligger fortfarande och sover, så ska skölja ur blonderingen och sen väcka henne. Sen blir det snabbfix, packa och en promenad mot tågstation!

Fortsätter dagarna så här så blir jag helt förstörd - på ett nytt sätt. Vaknade upp hos Henrik tidigt imorse, helvetes helvetemorgon och efter det vandrade jag omkring själv på stan fram till klockan ett. Då kom min älskade fina Moa ner, har saknat henne i veckor så att det gör ont! Min älskade lillasyster.
Vi fortsatte vandra - tillsammans, och så käkade vi lunch på Gränden (delar alltid en pastasallad där), fortsatte vandra, tog bussen mot stenby och köpte ansiktsmasker, godis, massa cider och hallonsodor, hårfärg och massa annat och så skjutsade pappa oss hit till Hallstahammar. Min räddning, nu överlever jag natten. Och jag kanske tillochmed får må någorlunda bra.

Om en stund - Idol. Sen - ut i höstkvällen. Vilket häftigt väder det är såg jag nu förresten, varm sol och en regnbåge, vacker höst. Tycker att det blev höst snabbt, för det är höst nu.

Höst - Lunch - Centrum

 

09.30 Köpte minitofsar och gjorde flätor i håret

 

"Min" säng

Mitt nya favoritgodis, turkosa delfiner (dom slår fizzyflaskorna stort!)

Nån har strökat ner på mitt rum ..

Moas dreads

Världens vackraste

Jag önskar jag kunde säga att det går väldigt upp-och-ner nu, men det går bara neråt. Det har gått neråt i över ett år nu, men ibland blir det stopp på vägen där jag håller mig uppe en stund, innan det går ännu mer neråt igen. Om jag trodde på högre makter förut så kan jag säga att jag sen en lång tid tillbaka är helt övertygad om att dem inte finns. Ingen som kunde styra över oss människor skulle tillåta oss sån smärta som verkligen går att känna. Det är bara att inse att det vi är i en verklighet, där det finns ondska, där vad som helst kan hända och där vi kan må hur som helst.

Det jag tror är att det finns olika nivåer av livet. Är man högst uppe eller längst nere så är man som i helt olika världar, man tänker helt annorlunda och framför allt ser allting på helt olika sätt. Vi kanske tillochmed är födda på helt olika nivåer. När man en gång upplevt ren smärta så har jag svårt att tro att man nånsin i livet kan bli genomlycklig. Det förstörda i kroppen läker nog aldrig helt. Jag vet inte, men jag har bara så svårt att tro att det som gör så ont i min kropp just nu skulle kunna försvinna helt, eller ens överhuvudtaget. Så pappa jag tror på något, jag skulle bara aldrig orka förklara för dig hur jag ser på saker och ting.

Jag hade ju också en liten tanke eller en liten tro om att alla människor måste ta sig ur sina äggskal. Att när man tar sig ur äggskalet och går igenom svåra saker så blir vi starkare, för att tillslut kanske bli fullständigt starka. Det här gör mig inte stark. Det här gör mig så svag. När saker tär på en något så sjukt mycket under en lång tid, och smärtan bara byggs på så kan man inte bli annat. Ibland tänker jag att jag kanske är stark trots allt, men så är det inte. Jag är i en ond cirkel som bara snurrar värre och värre, och jag kvävs verkligen.

Kanske blev lite för djupt här och det var väl inte riktigt meningen, men jag har ingen jag kan prata ur mig med längre .. Vi hoppas på en bättre morgondag.

Trodde jag var ensam i huset när jag vaknade för en timme sen, men det verkar som att det ligger en knöl och sover i rummet bredvid.
Har iallafall vågat mig ner och duschat ochsådära, och om 35 min måste jag börja traska iväg mot tågstation. Måste platta håret och packa, sen tänkte jag försöka få i mig lite smoothie också och röka.

Förresten, vet ni var dom har här? En orange katt! Jag har velat ha en orange katt sen jag började hata våra katter i stan (som tack och lov Lollo tog med sig när hon flyttade).
Iallafall så har dom en jättemysig, lurvig norsk skogskatt som heter Pipen och är hur kjålig som helst. Gosade med honom nu på morgon och så följde han med mig in i duschen, haha!

Nu måste jag öka farten lite. Nästa gång jag skriver är jag hos Henke!

Mysig utsikt från mitt fönster

 

Pipen!

Tycker han ser ut som en riktig Kurre-katt (alltså en katt som heter Kurre)

 

Hur gosig som helst